Graduation day!

Så har ännu en dag gått här i S.C. Tiden flyger fram. Idag har vi först åkt runt på lite rundtur i Columbia och bland annat kört förbi fotbollsstadion som är väldigt stor. Vi åt lunch på ett ställe som serverade rätter med lokala ingredienser. Jag år nån fågel som var typisk för South Carolina som var väldigt god. Till det fick jag sweet potatoes som jag aldrig ätit innan. Efter det åkte vi för att titta på studenten. Det var annorlunda från hemma men det man ser i filmer stämmer ganska bra. På kvällen hade hunter och hans kusin gemensam fest så vi var där och fick träffa massa folk. Det var väldigt trevligt och han verkade gilla våra presenter:) De vi var hos bodde precis vid sjön och även efter att det blev mörkt var det varmt och behagligt, och eftersom vi hörde att det varit frost hemma är vi väldigt glada över att vi är här. Dock var där en del mygg, så vi får väl se om vi är sönderbitna imorgon. Imorgon drar vi, kristina och hunter till charlston och hänger på stranden och stannar sen en natt, så jag lär inte uppdatera imorgon, men på fredag skriver jag nog igen:) see ya!

En dag på zoo

Idag åkte vi iväg och gick på zoo med en massa söta djur. Jag fick bland annat mata en giraff. När vi kom till zoot ösregnade det men vi väntade i bilen tills det slutade och sen var det alldeles lagom väder. Det kom en skur till mot slutet men då satt vi på ett tåg mot en blomsterträdgård så vi blev inte särskilt blöta:) ikväll har vi fått träffa hela familjen då vi var och åt på en mexikansk restaurang. Maten där var väldigt god och vi blev båda fotade med en sombrero

South Carolina

Nu har vi tagit oss ner till South Carolina efter att ha spenderat nagra dagar i Washington. Det var valdigt varmt dar och ar valdigt varmt har ocksa. Vi har bada brant oss ganska rejalt pa axlarna. Idag har vi varit ute och akt bat pa sjon, sa det var valdigt trevligt. Imorgon ska vi kanske till ett zoo om det inte regnar. I Washington sag vi bland annat Vita Huset. Vi hangde ocksa ganska mycket vid poolen pa hotellet. Senare i veckan ska vi till en std har som heter Charlston och bo over en natt. Skriver kanske mer senare i veckan eftersom det ar lattare att fa internet har. Ha det bra alla! Och K, glom inte att visa bilder pa oss for lillkillen sa han inte glommer oss!!! Kramar!

Sista dagen i New York

Tiden går fort... Imorgon drar vi vidare till Washington, så nu ska vi försöka få ut det mesta av sista dagen här. Det har varit ganska regnigt här men nu är det uppehåll och ganska varmt så vi får hoppas att det håller i sig. Kanske blir det lite parkhäng eller lite shopping. Jag har faktiskt bara köpt en klänning. Igår var vi och såg frihetsgudinnan och på kvällen var vi på toppen av rockafellar center med utsikt över hela staden. Vi var också vid ground zero och promenerade i kvarteren runt omkring. Och, jag får ju inte glömma, när vi satt och åt frukost såg vi Peter gallagher, aka Sandy Cohen, promenera förbi TVÅ gånger:) maten är förresten ganska dyr här, men man får väldigt mycket för pengarna, något som förstås är ganska bortkastat på oss! Nu ska vi fortsätta med dagen. Ha det bra där hemma!

Förväntan & Nervositet

Nu är det bara några dagar kvar till jag och syrran drar till USA i tre veckor. Det känns som om det bara var några veckor sedan vi bokade det, men tiden går fort! Vi håller på med de sista förberedelserna nu. Det största problemet är nog att bestämma vad man ska ha med sig... Man vill ju kunna shoppa där så väskan får inte vara för tung på vägen dit. Det är ett stort dilemma, men det löser väl sig på ett eller annat sätt.

Jag vet inte om jag är mest längtansfull eller nervös inför resan. Jag antar att det är lite av en blandning av båda. Jag har drömt om den här resan så länge nu så man hoppas ju att allt blir lyckat! Vi lär ju vara betydligt mer resvana och snacka bättre engelska när vi kommer hem igen i alla fall:) Jag ska försöka blogga under resans gång men vi får väl se var vi kan få internetuppkoppling och så.

Det var allt för nu...Nästa gång har jag förhoppningsvis intressantare saker att skriva om:)

Haveri på allt!

Två "skrockfulla" saker har nu gått i uppfyllelse för mig på kort tid. För det första, en olycka kommer aldrig ensam! Häromdagen gav min dator efter flera års trogen tjänst upp och bestämde sig för att den inte ville starta mer. Som tur i oturen valde den att lägga av en dag då pappa hade tid att köra och köpa en ny med mig, och i tid för att jag skulle hinna köpa en ny innan det blev dags att söka till högskolan och sådant viktigt. Jag hade hoppats att den skulle hålla åtminstone över sommaren, men annars var det ingen större katastrof. Jag förlorade bara lite bilder och tyvärr en viss film om en hamster som en viss person förmodligen är glad över att jag förlorade;) Samtidigt som jag köpte ny dator passade jag på att köpa en ny kamera som jag funderat på i en halv evighet, så egentligen var det dr haveriet kanske bra, förutom att min plånbok nu är bra mycket tunnare!

Men, som sagt, en olycka kommer aldrig ensam. Nu kommer vi också till den andra "skrockfullheten" (är det ett ord?) Säg aldrig att något dåligt inte har inträffat dig än, för då kommer det snart att inträffa! Min kära lilla bil Pluto har nämligen sjungit på sista versen ett tag. Den är gammal och har reparerats flera gånger, men dum som jag är sa jag ändå stolt till min svåger häromdagen att min kära lilla Pluto minsann aldrig har stannat för mig! I samma stund jag sagt det tänkte jag till och med att det där var kanske dumt sagt, och vad hände då idag? Jo, plötsligt börjar det lukta och ryka uti bara helvete från motorhuven när jag är ute och kör, och plötsligt har Pluto också gett upp! Åter en sak som jag hade hoppats skulle hålla till hösten, för jag behöver verkligen en bil just nu, men icke. La datorn av kunde ju inte bilen vara sämre! Nu var det tydligen en fläktrem eller nåt som var av, så det kan finnas hopp än, men vi får väl se vad domen blir. Nu hade jag även i detta fall en väldig tur i oturen. Bilen skulle kunna lägga av på en 90-väg eller vid ett rödljus, men istället väljer den att lägga av i ett lugnt bostadsområde med möjlighet att köra till sidan, där det dessutom var tre bilkunniga män ute som genast rusade till min hjälp med vattenslangar och brandsläckare. Hade det inte varit för dem hade min panik nog varit aningen större, så det är tur att det fortfarande finns snälla och hjälpsamma människor här i världen! Dessutom var min kära syster i bilen bakom så hon kunde köra mig sista kvarteret till vår slutdestination. Sen kom pappa och hjälpte mig att bogsera bort bilen efter jobbet, så nu har jag fått prova på det också.

Förutsättningarna kunde helt enkelt inte ha varit mycket bättre i något av fallen, så det är väl egentligen bara att tacka min kära dator och bil för att de servat mig så länge de gjorde och hoppas att deras efterföljare ska vara lika tjänstvilliga! (detta börjar låta aningen sentimentalt!)

Slutligen, tack kära läsare om du orkat läsa allt detta, jag måste verkligen lära mig att fatta mig kortare!

I startgropen

Hej alla! (någon?) Det här är alltså min nya blogg. Här ska jag försöka skriva om vad som pågår i mitt liv. Jag har funnit att när tankarna är en enda röra och man inte vet varken ut eller in, så hjälper det oftast att skriva ner saker för att reda ut allting, men det kan också kännas så meningslöst att skriva om man inte har någon mottagare, så därför testar jag detta!

Just nu händer det inte så mycket. Jag är i en sån där mellanperiod i livet där ett kapitel är avslutat och ett annat snart tar vid. Man ska bara bestämma sig för vilken riktning man vill att det ska ta... Så jag går hemma och funderar, och funderar och försöker att få rätsida på vad det är jag egentligen vill. Jag har precis två veckor på mig att ta reda på det! Livet som velig suger!!! Det är så många beslut som ska tas och så mycket att välja mellan. Jag önskar ibland att jag var en sådan där person som tidigt visste precis vad jag ville och satsade allt för att komma dit, men alla går igenom veliga perioder i livet och har identitetskriser någon gång antar jag. Det är bara så svårt att hitta någon motivation i det man gör när man inte ens vet vad det är man siktar mot....

Jag ska alltså bara lista ut vad mina drömmar är och sedan är det bara att börja jobba för att uppnå dem...lätt som en plätt, eller hur!? Jag får väl se var jag hamnar till hösten och vad mitt liv tar för riktning...Innan dess ska jag ut på två (förhoppningsvis) underbara resor! Kanske hittar jag en bit av mig själv då...